Sydd utan bedövning

13.09.2019

I vissa länder räknas det som så kallat förlossningsvåld att bli sydd i underlivet utan bedövning. I Sverige är det, menar experter, "tradition". Så här berättar en drabbad kvinna.

Förlossningen med första dottern.

Det var en väldigt utdragen förlossning med värkar i två dagar innan jag fick ett rum och blev uppkopplad med värkstimulerande dropp.

Efter 55 timmar med värkar kom hon, och jag var såklart väldigt utmattad. Det diskuterades ifall min skada skulle sys ihop på plats eller under operation.

Jag sa ifrån att jag fortfarande kände och att det gjorde ont

De tog beslut om att göra det på plats med lokalbedövning. Bedövningen hann dock inte börja verka innan barnmorskan var där med nålen. Jag sa ifrån att jag fortfarande kände och att det gjorde ont.

Hon struntade dock i mig, och jag minns att jag tog ned min hand för att liksom hålla för så att hon skulle sluta sy. Hon slog irriterat bort min hand och sa åt mig att bita ihop.

Jag fick ingen information om vad i eller på mig som hade blivit skadat. Min journal var inte heller korrekt ifylld, vilket fick mig att fundera på vad mer de utelämnar eller inte får med i journalerna.

För mig bäddade detta för en stor rädsla inför förlossning nummer två

Jag åt smärtstillande i åtta veckor för att ens kunna sitta. Jag var förstagångsföderska och hade liksom inget att jämföra med.

Att dessutom få höra att "allt ser bra ut" när man besöker eftervården ett halvår senare för att tala om att man inte kan jogga som vanligt, för att man kissar på sig när man stannar upp, känns inget vidare.

Det här kan tyckas vara ett "litet" snedsteg jämfört med alla andra berättelser om skador och skadade barn, men för mig bäddade detta för en stor rädsla inför förlossning nummer två fem år senare och eftervården.

Det är dessutom ett av de starkaste minnena från den dag då man egentligen bara vill känna kämparanda, lycka och kärlek.


Louise